Persienresan

då och nu

Jag heter Ingela Fehrman Ekholm och är läkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Min specialitet är njurmedicin och allmän internmedicin men det jag sysslat mest med är transplantationsmedicin och dialysbehandling. Min forskning har rört levande njurdonatorer, alltså de personer som ger en njure till en anhörig eller okänd. Detta var också området jag så småningom blev professor i vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Men jag är tillbaka i Stockholm. Personligen är jag familjekär och släktkär och har ett speciellt förhållande till Bohuslän, där vi också har sommarhus. Hemma spelades kammarmusik och vi alla syskon spelade och sjöng. Allt var klassisk musik. Och barndomen var trygg och rolig ur alla synpunkter.

I gömmorna när båda föräldrarna avlidit fann jag för ett par år sedan brev, som min Farmor Elin Erlanson efterlämnat. Det var bl.a. brev från hennes kusin Aina Rietz, som vi aldrig träffade. Hon var sjuksköterska och arbetade under två år i Teheran 1932-34 på ett militärsjukhus. Jag blev helt fascinerad av det hon upplevde och föreslog min tvillingsyster och jämnårige kusin att vi skulle försöka åka dit.

År 2019 åkte vi på en kulturresa till Iran. Boken handlar om hennes brev, som är överförda till digital form samt våra upplevelser i detta land.

Vi tillbringade en intensiv vecka, som bjöd på färger, intryck, överraskningar och kultur i Teheran, Isfahan, Persepolis, och Shiraz.

Några rader från Ainas brev:

 

The Tigris Palace Hotel Baghdad
Bagdad den 6 april 1932

 

Kära Elin!
Nu har vi hunnit så här långt på vår resa och den har hittills varit underbar. Det var med en underlig känsla vi på måndag morgon nalkades det heliga landet och vad skulle då ej våra reskamrater, sionisterna på däck känna, de som stodo vid sin längtans mål! De såg alla så glada förhoppningsfulla ut och hade tydligen ej haft svårt att bryta upp.

Teheran den 7 juni 1933

Samma kväll inträffade emellertid något, som sedan hållit mig i sträng sysselsättning. Det kom nämligen en sandstorm, så häftig, att taket blåste iväg från en av byggnaderna på flygfältet och skadade alla som sökt skydd därunder. Flera dödades på stället och 57 skadade fördes till oss.
Dessa sandstormar jämte en stjärnbild, där två stjärnor står ofantligt nära varandra, kommer perserna att befara jordbävning, ty så var det för fyra år sedan när Demavend började spy ut sin lava och jorden runt skakades i sina grundvalar.

Några rader från vår resa 2019:

Andra frun (till Shahen) var Soraya , som föddes 1932 i Isfahan och dotter till Irans ambassadör i Väst-Tyskland. De gifte sig 1951. Det var en politiskt orolig tid. Soraya engagerade sig socialt och byggde upp flera barnhem. Hon kämpade för att få egna barn, men fick aldrig några. 1958 upphörde äktenskapet och hon flyttade till Paris. Soraya satsade på filmkarriär, men lyckades inte så bra. Hon avled 2001 och är begravd i Västtyskland och har beskrivit sitt tragiska liv i boken Ensamhetens palats.

Bankkort accepteras inte alls inte ens i exklusiva affärer. Och när jag fick kvittot stod det 28 januari 1398. Precis, de har annan tideräkning. De har inte solbaserad tid utan månbaserad tid och tideräkningen börjar när profeten Mohammed vandrade 16 juli 622 från Mekka till Medina.

Shiraz är poeternas stad. I Shiraz levde två kända poeter på 1300-talet Hafez och Saadi
på 1200 talet, och var sitt monument är byggt till minne av dessa.

”Varje tanke att du är bättre eller sämre än någon annan bryter snabbt vinglaset. ”(Hafez)

”Ha tålamod. Alla saker är svåra innan de blir lätta” (Saadi)